julia julls

För det första vill jag säga att vi västerländska växer upp med en väldigt skev och overklig bild av hur en hjälte ser ut. Att det ofta handlar om framträdande övernaturliga krafter visar oss det första och största världsfrånvända tecknet på att detta är en sann hjälte. Att hjälten ofta är en man och har muskler hjälper inte. Inte heller att denna maskulina hjälten ska rädda hela världen, som ofta utspelar sig i en eller flera städer i USA. Visst finns det verkliga hot som skulle kunna utplåna hela jorden, men jag skulle inte tro att en människa besitter både viljan och makten att oss alla och allt. De som sitter på makten skulle vara med i ett nätverk av personliga och politiska trådar. Och vad är det inte som formar politiska och personliga relationer om inte människor. Vanliga hederliga (och hederliga) människor.

 

Ja, jag skulle vilja säga att det är de människor som formar politiska och personliga relationer på ett positivt sätt för världen som är våra sanna hjältar. Det är så mycket som börjar i barnsängen och följer en och utvecklas i uppväxten. Trumps pappa, hörde jag på SRs radio, var en man som inte tålde att Trump visade någon ömhet, någon svaghet. Pappa uppmanade till storhet, och storhetsvansinne: "Never be a nobody" "Never be a nobody" (tyvärr klassiskt framodlat manligt beteende). Och där kanske allt började. Allt skevt. Det är känsliga år de där första när hjärnans alla trådar ska vävas in och befästas. Jag tänker på vilket värde alla "moderliga" människor, oavsett vilket kön, har. Denna kraft som anses feminen ses inom yogatradition som en kylande men ändå värmande effekt. Kylande för att den stillar aggressivitet och starka känslor. Värmande för att den är en tillåtande och öppenhjärtad kraft.

 

Kvinnor, eller personer med dessa förmodade kvinnliga egenskaper, förutspås kunna rädda världen på riktigt. Kanske delvis på deras kylande-värmande kraft, men även på grund av att de historiskt sätt har haft uppgifter i hemmet som bäddar för det långsiktiga. Förberedning för vinterns magra utbud genom att lägga in, torka och bunkra upp är ett exempel. Dessutom ses kvinnor vara bättre företrädare för miljö för att de varit inskränkta och dominerade av männen, eller de "manliga" egenskapernas framväxt. Och detta innebär inte bara planets biofysiska framtid utan även människors sociala hälsa i framtiden. Vad händer, och vad händer inte, om flickor får växa upp med att kvinna är något som är värt och eftersträvansvärt att vilja vara? Hjältar kan vara de som belyser de "kvinnliga" egenskaperna importans i samhället.

 

Kan det vara så att just marginaliserade människor är de som är våra hjältar? Jag tänker på alla de som kämpar för sina rättigheter att älska vem de vill, hur denna rörelse får inte bara de kämpandes hjärtan att få öppnas mer (om den är framgångsrik) utan även leder till att hjärtan på annat håll får smälta lite. Bli lite varmare och öppnare. Tolerans och acceptans av kärlekens många uttryck kan inte vara fel för denna världen. Kanske skulle Trump få forsätta vara en liten gullunge. Spekulationer, spekulationer. Tittar du själv tillbaka på din barndom tror jag du lägga märket till hur mycket som har format dig till att bli den du är idag. För människans framtid, med en växande befolkning, krävs ett kraft tag för att få svält och fattigdom bort från denna planet. Ett krafttag som säkert skulle motsvara Hulkens styrka gånger tusen.

 

Men styrka på Hulkens sätt hade helt inte kunnat hjälpa, om inte den användes för att knocka ner multinationella storbönder som konkurrera ut de mycket mer hållbara småbönderna. Det skulle ju däremot ingen hjältefilm handla om. För att en växande befolkning ska kunna näras krävs en radikal reform av jordbruket, en jordburksrevolution, menar Jules Pretty. Och vilka är det som besitter den information om hur en brukar jorden på ett hållbart sätt? Det kan vara de som väljer att göra saker konventionellt okonventionellt. Att gå tillbaka till tidigare former av jordbruk. Främst är det dock de människorna som är för fattiga eller för "isolerade" för att köpa dyra miljöförstörande pesticider, insekticider och herbicider. De som få politiska instutitioner tenderar att lyssna på.

 

Det är dessa som är sanna miljöhjältar. Statistisk har vissat att Sveriges miljömedvetna medelklass inte alls en så liten miljöpåverkan som de tror, utan rättare sagt har ett större fotavtryck än lågavlönade icke-miljömedvetna. Och därför vill jag också slå ett slag för de fattiga människorna i vårt svenska samhälle. För övrigt en klass som tyvärr ökar, även icke-relativt, alltså inte i relation till de rika i samhället utan har ett uppehälle som är mer verkligt fattigt. Jag kan förstå att det inte är roligt att vara i den situationen, men jag tycker att fattiga borde skämmas mindre. För det första är det säkert inte deras fel att de är där (mycket handlar ju om vilka människor som omgivit dem i deras hela liv, vill jag mena) och för det andra, ett knapert men o så viktigt plåster: de är bättre för vår planet än de människor som stoltserar med alla sina dyra prylar. Det är de som borde skämmas.

 

Våra sanna hjältar är våra marginaliserade människor, antingen för deras minimala negativa påverkan på världen, eller deras långsamma oskarpa spridande av positiva värmande krafter. För att vissa på vikten av barndomen, vill jag utmärka att jag kanske skriver och kan skriva detta ganska känslokalla inlägg där jag hänger ut människor som jag själv (och romantiserar fattigdom?!), för att jag själv ansett mig själv opassande, ovärdig eller oönskad i många sammanhang under min uppväxt, i mitt hem eller utanför hemmet. "Något måste vara fel med mig" leder till att en ganska skarp blick riktas mot ens spegelbild och sedan även mot de människor som liknar mig, infaller i samma katagorier. Deras negativa inverkan synas. Detta inlägg kan också helt enkelt vara en försvarsmekanism (dessa tenderar att regera hela världen tycker jag) mot de männsikor som fått mig att känna mig fel - och nu måste få känna att det var de som var fel, också.

 

Och där ser vi då vikten i hur mycket värme som skulle behövas i denna världen för att tina mitt och ditt hjärta. Jag må vara känslomässigt avtrubbad för att hantera min omgivning, men jag har också varmhjärtat en gång insett att alla människor är bara barn till deras barndom, och att alla därför förtjänar kramar konstant, hjärtliga kramar som kommer åt det där barnet innuti som skulle behövt mer trygghet och säkerthet, större doser kärlek och bekräftelse. Och som kanske i Trumps fall, inte ett avståndstagande och bortviftande av egenskaper som faktiskt gör oss medmänskliga och gulliga. Som är O SÅ VIKTIGA för denna värld och att föredra framför fattigdom så klart. Kanske jag känner lite ändå.

 

KRAMAR