Trygghetsmänniskan snear
Ta en människa idag. En vanlig människa. Och gör något som sätter denna människa i en otrygg position, i en position då hon (människan har feminint genus) förlorar all kontroll. Och du kommer rubba hennes tillvaro. Kanske kommer hon klamra sig fast vid allt hon tidigare vetat, och sätta upp en barriär mot allt det nya. Kanske vågar hon släppa taget och ge sig själv till det du har presenterat.
Återigen, dagens människa är inte en dagens människa, hon har samma mekanismer som den uråldriga människan. Ta oss, en människa som kämpar för sin trygghet och säkerthet och överlevnad, från en plats där dagen går ut på att klara av denna kamp, till en vardag där denna inte behöver göra mycket för att säkra sin överlevnad. Där kampen tas ifrån oss. Rörelsen och utmaningen, och dramatiken.
Det finns filosofer som ser ett stort problem i detta. Idag saknar människan ett beteende som utmärkt hela utvecklingen av oss. Och vi finner oss tittande på extrem drama på TV (mormor tittar på turkiska TV-serier, där alla spänner blicken i varandra och ett mordhot slängs hit och dit, kameran zoomar in på seriösta ansikten). Vi finner oss själva hålla hårt i vanor. Vi överbeskyddar det enda vi vet är säkert. Kanske skyddar vi ett djävulskt ett land från invandrarnas påverkan...
Utan någon logik.
Utan någon logik.
För det är väl det som skulle hända? Får vi inte längre lägga energi på att ta oss från osäkerhet till säkerhet, tar vi steget från säkerhet till mer säkerhet. Hinner jag inte med sminket på morgonen är en vana fråntagen mig. Jag är ute på farligt vatten. Om någon ändrar planer för kvällen och vill dra till en ny klubb är känslan av skeptism där. Fast det inte är något farligt, inget livshotande, som vi skulle behöva vara misstänksamma mot.
Människan är trygghetsvarelser. Det är något man måste förstå och respektera, men om människan kunde sluta haka upp sig på bagateller som inte förödar utan bara förändrar, hade vi varit 5 000 gånger bättre på att leva med varandra här i västvärlden. Du är säker ändå. Jag lovar.
Farfar kommer in med ett påse nötkött, jag har precis bestämt mig för att inte äta nötkötten för att det är det köttslag med högst (och väldigt stor) klimatpåverkan. Känsligt för att det är nytt beslut, ett nytt val som jag känner vid mig. Jag säger ganska snäsigt att jag inte äter mycket kött. Han säger defensivt att det gör inte de heller. Sur situation. Istället hade jag kunnat tacka för omtanken och sedan valt att ge köttet till någon som annars skulle köpa det. Känsliga varelser vi är. DET FINNS SÅ MÅNGA EXEMPEL PÅ DETTAAA.