Omänskliga förenklingar
Hej!
Har uppmärksammat en sak på sistone. Och det är hur en egenskap blir hela ens person ibland. Speciellt egenskaper som klingar negativt. Jag hade inte tänkt på det alls innan. Men det handlar om hur vi refererar till andra. Man kan beskriva en person med massa adjektiv, men somliga adjektiv får stå för mycket för sig själva. Det tar över för mycket.
Vid matbordet för någon dag sedan började det berättas om en man som är alkoholist. Och plötsligt var det det enda som stod för denna man. Alkoholist. Han var inget annat är en alkoholist. Det fanns knappast utrymme för andra egenskaper. Det var som om hela rummet fylldes av stickande spritångor och andra, kanske positiva och uppskattade dragen fick dra sig tillbaka och gömma sig i skuggorna.
Strunt i att mannen kanske är en stöttande bror, känner med alla de som är drabbade i Ukraina när han öppnar tidningen på morgon, en person som ofta håller upp dörren för andra, en person som stannar och hälsar på glada hundar han går förbi. Vad vet jag? Rummet stank bara av sprit. Han fick inte ens vara en person som har alkoholproblem. Inte ens det. Nej, han är alkoholist. Det är vad han är.
Och samma sak med benämningen anorexia. Kan låta en flicka som har haft stora problem med den ätstörningen tala för sig själv:
Först och främst så ser jag inte mig själv som en anorektiker eller en tidigare anorektiker. Jag har varit Jessica hela tiden, men jag har haft anorexia. För mig är det skillnad på att ha anorexia eller att vara en anorektiker. Anorexia är en sjukdom och ingenting man är.
Först och främst så ser jag inte mig själv som en anorektiker eller en tidigare anorektiker. Jag har varit Jessica hela tiden, men jag har haft anorexia. För mig är det skillnad på att ha anorexia eller att vara en anorektiker. Anorexia är en sjukdom och ingenting man är.
För jag tycker att det finns en skillnad när man benämner någon som alkolist eller anorektiker än när man benämner någon som en person med alkoholproblem eller anorexia. Bara det att ordet person får vara med i meningen, ger utrymme för annat än just det svarta i det. Det ger liksom plats för allt det andra som kan rymmas i ordet person - en individ - en människa.
Jag vet inte hur seriöst man ska ta detta. Det är bara något som har slått mig. Det finns många postitiva ord som är uppbyggda likandant. Pacifist är ju ett. Och det är ju inget dåligt att vara det. Tvärtom. Men det får ändå en likande täckande effekt som de mer negativa mörkare adjektiven har.
Det finns ju så mycket man inte vet om andra. Och jag tycker det är farligt att låta en sak ta över. Man blir blind för det andra. Jag hade kännt mig kränkt om det fanns ett liknande ord för de som har varit mental och fysiskt utmattade. Om folk hade kallat mig något i stil med tröttist. Ja, jag har varit utbränd - trött på livet och dess utmaningar. Men det tänker jag inte beskriva hela mig. För man är så mycket annat.
Annars vore jag lika levande som en sengångare, mannen ett dyngrak 24/7 och flickan ett skelett med skinn på.