julia julls

 

Jag fick en känsla om att det var något värt att tänka på. Vad gör det för skillnad om en håller på att ursäktar sig och ber om förlåtelse istället för att tacka för en annan människas närvaro och fokus på just dig? Dessutom är det klart att du är värd just den stunden. 

Normalt sett, tackar vi nog för människor som gör oss konkreta tjänster, kanske är det någon som hjälper oss på jobbet, i skolan, hemma i huset, kanske är det någon som håller upp dörren, någon som häller upp vatten till dig. Vi tackar för dessa små gester av medmänsklighet.

När vi däremot, drar ut på andra människors medmänsklighet och tid kan vi känna skam. T.ex. om jag behöver hjälp med hemläxan och det drar ut på tiden, eller om jag sitter och gråter och snörvlar, eller om jag har gnällt över ett problem ett tag. Jag känner kanske att jag ödslar den andras tid och energi, tar för mycket av den. 

 

Kanske är jag inte den roligaste personen att vara med i stunden, men jag kanske behöver få vara negativ ett tag för att sedan kunna bli positiv igen, och då är det du som underlättar för mig att göra den transitionen. Det är du som sitter här med mig och lyssnar på mig och ger mig din energi och tid.

 

Det är riktigt fint. Det är oftast uppskattat av en annan människa att hjälpa till så länge det blir ett resultat av det. Att känna sig behövd är nödvändigt för allas mentala hälsa. Det är skitkul att bli klara något tillsammans, att ha fullföljt något. Det är fint att se att det du gjorde, gjorde skillnad. Vi måste även låta andra göra skillnad. 

 

I ett individualistisk land, kan en visst klara allting själv. Tiden läker alla sår, men varför inte öppna upp för sådana här vackra tillfällen då du får en snabbkur, du blottlägger något, och din näste får se och försöka hjälpa till att läka det. Upplösningen kan bli så mycket snabbare. Du har ju en doktor där. 

 

Vi måste även se till att dessa större tjänster som människor gör för varandra, de som förvandlar till något mer positivt, och bjuder in till ett närmande, inte viftas bort. De bör bejakas. För en dålig dag, kan dessa tjänster vara den enda räddningen. Kanske avslutas det också med en självärmande kram. 

 

 

Jag tror det finns mycket positiv kraft och potential i detta. Vad tror ni?